Sveaborg – nyckel till uppkomsten av huvudstad och Finland

imageUtan militärbasen Sveaborg utanför Helsingfors hade den lilla staden kanske aldrig uppnått ställningen som Finlands huvudstad.Universitetslektor i Finlands och Nordens historia FD Panu Pulma berättar hur Sveaborg lyfte fram Helsingfors som huvudstadskandidat.

År 1748 blev en vändpunkt. Först var det en vändpunkt bara för helsingforsare när tiotals, sedan hundratals och till sist tusentals människor började strömma till staden: soldater, arbetare, hantverkare och tjänstefolk. För en stad med under två tusen invånare medförde denna folkmängd både nytta och förargelse.

Orsaken till denna folkvandring var att ett stort fästningsarbete inleddes såväl på öarna utanför staden som i själva staden. Staden växte och blev välbärgad så att befolkningen överskred gränsen på 4000 invånare redan vid 1800-talsskiftet och staden hade blivit ett betydelsefullt centrum för ut- och inrikeshandel. En fästning och militärbas med varv hade vuxit alldeles intill staden och hade redan en lika stor befolkningskoncentration – militärfolk, hantverkare, arbetare och tjänstefolk – som själva staden. Till sitt invånarantal var tvillingstaden Helsingfors-Sveaborg nästan lika stor som Åbo.

Stadsborna noterade dock inte att denna fästning som fått namnet Sveaborg och som finländarna kände under namnet Viapori också gav upphov till en internationell reaktion. Sveaborgs sjöfästning hotade Rysslands militära intressen på Finska viken och även i större utsträckning. Sveaborg, dess skärgårdsflotta och ställning som ett militärt centrum gav Sverige möjlighet att övervaka sjötrafiken på Östersjön – sjöleden var den viktigaste och snabbaste vägen på 1700-talet.

I den ryska huvudstaden S:t Petersburg reagerade man snabbt. Försvaret förstärktes genom att man rustade upp fästningarna i Kronstadt och Paldiski samt vid Saimen i det nordvästliga hörnet av Ryssland.  Riksgränsen gick längs Kymmene älv, bara hundra kilometer från Sveaborg, där som Kotka ligger i dag. 

Historieskrivningen berättar hur den ryska tsaren Alexander I och Napoleon slöt en allians i Tilsit år 1807. Alliansen förpliktade Ryssland till att utöva påtryckning på Sverige som skulle förmås att ansluta sig till sjöblockaden mot England. Detta förknippas ofta med informationen om att Ryssland i ersättning utlovades herraväldet över Finland. Ryssland hade redan ockuperat Finland två gånger men var bara intresserad av den sydöstra delen av landet. Ville Ryssland få Finland?

Ryssland anföll på vintern år 1808 och den svenska armén drog sig tillbaka. Lovisa, Borgå och Helsingfors hamnade snabbt i ryska händer. I mars inleddes belägringen av Sveaborg, vars murar skyddade inte bara militärfolk utan också tusentals civilpersoner. Enligt konventionen mellan Sveaborgs kommendant, amiralen Cronstedt och den ryska generalen J. P. van Suchtelen gav Sveaborg upp den 3 maj.

Reaktionerna i S:t Petersburg berättar om vad som Ryssland ansåg vara syftet med kriget och den främsta målsättningen vid sidan av att slå Sverige. Inte en enda seger, inte ens fredsavtalet i Fredrikshamn ett år senare i vilket Finland frigjordes från Sverige och kom under ryskt välde, orsakade en sådan triumf i S:t Petersburg som kuvandet av Sveaborg! 

Den 9 maj var dagen för en stor segerparad och festgudstjänster tack vare den slutgiltiga erövringen av Sveaborg och ”hela Finland”. Nu hade man uppnått krigets egentliga mål – långt innan resten av Finland slutgiltigt togs över. Nu regerade Ryssland över hela Finska viken och hade tagit i sin besittning en flottbas vars militära kapacitet överskred betydelsen av de samtliga övriga fästningarna i landet. Triangeln Sveaborg-Paldiski-Kronstadt utgjorde grunden för Rysslands militärstrategi i Östersjön fram till 1900-talet.

År 1748 blev en vändpunkt. Då inleddes det gigantiska projektet med byggandet av ”Nordens Gibraltar”, en flottbas med vilken Ryssland ville skydda sin huvudstad S:t Petersburg. Ryssland var inte intresserat av de finska vildmarkerna men de erövrades tillsammans med Sveaborg.

Utan Sveaborg hade det aldrig uppstått något storfurstendöme Finland, utan Sveaborg hade man inte börjat skapa ett nytt Alexandria som huvudstadsprojektet kallades av tvillingstaden Helsingfors-Sveaborg. När Helsingfors sedan år 1812 blev huvudstaden i storfurstendömet Finland, var Sveaborg den viktigaste grunden. Det var Sveaborg som födde Finland. 

Panu Pulma

FD Panu Pulma är universitetslektor i Finlands och Nordens historia vid Helsingfors universitet. Han leder projektet som Finlands Akademi finansierar och som undersöker vilka inverkningar byggandet av Sveaborg militärbas hade på samhällsutvecklingen i Östersjöområdet. Som bas för Sveriges skärgårdsflotta var Sveaborg ett viktigt innovationscentrum som förmedlade sin tids modernaste europeiska teknologi överallt inom Östersjöområdet. Särskild uppmärksamhet fästs i projektet vid hurdana konsekvenser efterfrågan av material och arbetskraft på fästningsbygget både på landsbygden i Södra Finland och på Helsingfors stad. Samtidigt fördjupas bilden av Sveaborgs soldatgemenskaps sociala och kulturella påverkningar.