XV olympiska spelen hålls i Helsingfors.

Finländarna hade väntat på sina egna olympiska spel i 12 år. Kriget uppsköt 1940-års spel som beviljats Helsingfors, och således var sommaren 1952 full av förväntningar.

Idrottsligt sett var spelen ingen framgång för finländarna men arrangemangen lyckades förträffligt och det rådde enligt de utländska gästernas – såväl idrottarnas som turisternas – mening kanske för första gången något som senare i olika sammanhang kommit fram som den s.k. Helsingforsandan.

Spelen hade en särskild bemärkelse för hela Finland som nation. Det hade förlöpt bara sju år sedan kriget i Lappland slutade våren 1945. Det var fem år sedan kontrollkommissionen och dess sovjetledning hade avlägsnat sig från Helsingfors. Ännu under pågående OS betalade Finland krigsskadeståndsersättningar till Sovjetunionen som också fortfarande år 1952 hade kvar militärbasen i Porkala på 20 kilometers avstånd från Helsingfors centrum.

Genom lyckade OS-arrangemang och sin gästfrihet ville finländarna visa för hela världen att landet och dess invånare hade återhämtat sig från kriget och att Finland fortfarande existerar som ett fritt land. De lyckade spelen hade en stor mental betydelse för finländarna.