På 1870-talet börjar Helsingfors växa till en storstad.

Helsinki Helsingfors växer på höjden och bredden

Kejsar Alexander II presenterade vid sitt besök i Finland år 1856 ett program för att främja det ekonomiska livet. I programmet sågs det som viktigt att förena landets inre delar med havshamnarna med hjälp av kanaler och järnvägar. Från Helsingfors till Tavastehus byggdes en järnväg som blev färdig år 1862. Bangården och stationen begravde under sig norra delen av Gloviken och utfyllningen fortsattes enligt järnvägens behov en lång sträcka i riktning mot Tölöviken.

Järnvägsförbindelsen via Sankt Petersburg till Ryssland fr.o.m. år 1870, den goda hamnen och ställningen som ett konsumtionscentrum utgjorde förutsättningar för att Helsingfors industri kunde göras mångsidigare. I stadens utveckling blev 1870-talets senare hälft en brytpunkt, det första skedet i tillväxten till en storstad. Helsingfors hade varit en tämligen anspråkslös handels- och hantverkarstad samt ett mansdominerat garnisons- och administrativt centrum. Nu började staden snabbt förändras till en kvinnodominerad industristad som drog till sig folk från landsbygden.

I Helsingfors har det alltid funnits arbetarstadsdelar också söder om Långa bron; i Rödbergen, Ulrikasborg och Kampen. De är efterföljare till den i början av 1800-talet planlagda nyländska förstaden och de är äldre än de ryktbara arbetarstadsdelarna som växte fram i närheten av industriområdena norr om Långa bron.

Maskinindustrins uppsving började tack vare ångkraften i medlet av 1800-talet. Under århundradets sista kvartal var metallindustrin, framförallt maskinverkstäderna och skeppsvarven, samt livsmedels- och njutningsmedelsindustrin, porslins- och fajansindustrin samt den grafiska industrin de viktigaste industribranscherna.

Helsingfors närings- och ekonomiska liv gick in i ett nytt utvecklingsskede. Hantverkarmästarnas stad hade blivit landets viktigaste industriella centrum. Som storfurstendömets huvudstad var Helsingfors centrum för det statliga och kulturella livet.

Den dynamiska tillväxten ledde till att trähusstaden gav vika för flervåningshus byggda i sten. Staden växte på höjden i och med att stenhus i nyrenässansstil började fylla tomterna i stadens centrum. Man byggde nationella institutioner för det konstitutionella storfurstendömet: Riddarhuset 1862, Finlands Bank 1882, Nationalarkivet 1890, Ständerhuset 1891, Nationalteatern 1902 och Nationalmuseum 1910.