Järnvägen till Sankt Petersburg blir färdig.

Lärdom och inköp i Sankt Petersburg

Sankt Petersburg var den närmaste storstaden och den sög till sig folk från Finland av många orsaker. Största delen av dem som flyttade var hantverkare, industriarbetare och betjänter. Under Helsingfors skråväsens blomstringstid på 1800-talets första hälft blev Sankt Petersburg i stället för Stockholm den stad där helsingforsiska hantverkare satte sig in i sin yrkeskårs nyaste landvinningar och arbetsmetoder.

Hantverkarnas produkter hade i Sankt Petersburg en nära nog obegränsad åtgång och gesällerna förtjänade bra i verkstäderna hos storstadens mästare. Åtskilliga hantverkare stannade kvar för gott i Sankt Petersburg. Synnerligen många helsingforsiska guldsmedsmästare hade gått i lära eller arbetat i Sankt Petersburg. En betydlig mängd finländska bagare lockades av storstadens enorma brödkonsumtion.

Många mästare var tyskar eller finländare till börden. Trots att det inte rådde skråtvång i Ryssland, till åtskillnad från Finland och Sverige, uppstod det i Sankt Petersburg en av framförallt utlänningar bestående hantverkarkår som organiserade sig enligt mellaneuropeisk förebild. Hantverkarnas utflyttning från Helsingfors minskade fr.o.m. 1870-talet eftersom Finlands växande industri och den nya näringsfriheten där skapade gott om arbetsplatser i hembygden.

Kunskap, talang och sedvänjor rörde sig mellan Sankt Petersburg och Helsingfors tillsammans med enskilda personer. Noviteter spred sig via ömsesidigt umgänge. De som hade flyttat till Sankt Petersburg skrev hem och berättade om sitt nya liv och leverne. De som återvände hem förde med sig presenter och andra varor.

Intryck från Sankt Petersburg hämtade också resenärerna med sig. Man följde med Sankt Petersburgs mode och under inköpsresorna skaffade man klädesplagg samt kostym- och dräkttyger. Sankt Petersburgs societet och förmögna borgare förde från sina egna utlandsresor med sig nymodigheter från andra storstäder och förmedlade dem i sinom tid till Helsingfors.