Från hålkortsmaskiner till datorterminaler

Helsingfors stad effektiviserade sin databehandling från och med 1940-talet med hjälp av hålkortsmaskiner. Skattebyrån, som på den tiden hörde till staden, var den första förvaltningen som skaffade en hålkortsmaskin, år 1947. Drätselkontoret var den fjärde av stadens förvaltningar som fick en avdelning för hålkortsmaskiner, och det här skedde år 1955.

Informationssökning med pinnar

imageHålkortsmaskinen var en apparat som underlättade hanteringen av kartotek. Maskinen gjorde hål på korten och varje hål motsvarade en viss uppgift, till exempel uppgiften om huruvida personen som inskrivits på kortet var man eller kvinna. Om staden hade ett behov av att söka upp alla kort på kvinnor, plockade metallpinnen fram dem utifrån hålslagningen.

Databehandlingscentralen betjänade över 50 förvaltningar

Det nästa betydande steget inom datatekniken togs år 1960 då staden grundade databehandlingscentralen (DBC) som lydde under drätselkontoret. Även drätselkontorets avdelning för hålkortsmaskiner uppgick i den nyinrättade centralen. DBC förkortade senare sitt namn till datacentralen. DBC:s hjärna var datorn DBC IBM 1401, som fungerade med transistorer. Det var utan tvivel frågan om en grov anläggning jämfört med dagens datorer, eftersom de dåtida maskinerna fyllde ett större rum. Staden ägde inte 1401 utan hyrde maskinen av IBM.

Eftersom det år 1960 fanns knappt 10 datorer i hela Finland och även i mitten av 1960-talet färre än 100, var efterfrågan på DBC:s tjänster stor. Centralen hade år 1966 fler än 50 av stadens förvaltningar som kunder, för vilka den räknade, förde statistik och registrerade. imageÄven andra kommuner och privata företag köpte tjänster av centralen.

DBC:s verksamhetsberättelse från år 1967 vittnar om att centralen hyrde två maskiner av typen IBM 1401, som hade minnen på 8 respektive 16 kilo. Dessutom behövdes till exempel åtta hålslagningsmaskiner, en kollator, en regenerator, en tolkmaskin och maskiner för behandling av blanketter: en skärmaskin, en rivare, en separerare för karbonpapper och en pappersskärare. Därtill sparades data på närmare 900 magnetbandspolar, vilka fungerade som ett alternativ till hålkorten.

I början av år 1977 uppgick datacentralen i Huvudstadsregionens datacentralkommunalförbund.

Från papper till mikrodatorer

imageEkonomi- och planeringscentralens lånechef Eija Venetkoski-Kukka inledde sin karriär vid Helsingfors stad som sommarvikarie på trafikverket år 1969, då bland annat lönerna sköttes med hjälp av hålkort. Hon började som fast anställd byråsekreterare vid drätselkontoret år 1974. På den tiden var det fortfarande delvis papper och penna som gällde.

”Jag kom till drätselkontoret för att sköta bokföringen och betalningsrörelsen i stadens donationsfonder. Bokföringen i fonderna sköttes med hjälp av en stor bokföringsbok som fylldes i med penna.”

Elektroniken var dock på antågande. I drätselkontorets årsberättelse från år 1975 nämns att den mekaniska bokföringsmaskinen av märket NCR, som hade köpts in till centralbokföringen år 1952, i början av året ersattes med en elektronisk bokföringsmaskin av samma märke, vilket snabbade upp registreringsarbetet. imageTrots att datorerna inte ännu vid den här tiden var personliga, började förvaltningarna i alla fall ha egna datorer. Venetkoski-Kukka hade en minidator av märket Nixdorf, som fanns på drätselkontoret för bokföring och bland annat lånekunder.

”Ett magnetrandkort gjordes av varje lån. Kortet matades in i maskinen som gjorde en rad för amorteringen av lånet och för räntan medan kundernas räkningar skapades med hjälp av karbonkopior. Maskinen skrev in text på kortet med högt ljud.”

”Under vår studietid hade vi i handelshögskolan använt endast hålkortssystem, och datorer hade vi sett bara bakom en glasvägg.”

I drätselkontorets årsberättelse från år 1982 nämns att stadsstyrelsen hade beslutat ersätta kontorets dåvarande minidatorer genom att skaffa datoranordningen IBM series 1 för att fungera som centralenhet för adb-systemet. Alla anställda hade fortfarande inte egna apparater, eftersom även elva terminaler av märket Avant 300 och tre skrivare skaffades till drätselkontoret. I verksamhetsberättelsen har det bedömts ändamålsenligt att separat nämna beställningen av justerbara bord för alla terminaler.

Drätselkontorets bokföring flyttade under 1980-talet till huvudstadsregionens datacentral som skötte den med sina egna, stora datorer. Sedan kom mikrodatorerna. Venetkoski-Kukka erinrar sig att hon fick sin första egna dator efter mitten av årtiondet.

Var och en är sitt eget programs smed

”Det manuella arbetet krävde mycket folk”, minns Venetkoski-Kukka. ”På 1970-talet arbetade ännu ett stort antal maskinskrivare. Vi använde pennor för att skriva utkast av våra texter, som maskinskrivarna sedan skrev rent.”

Arbetet har blivit enklare på många sätt och informationsförmedlingen har försnabbats enormt tack vare internet och e-post.

”Å andra sidan har arbetet även blivit mera krävande. Tidigare fanns anställda som var proffs på databehandling, men i dag måste varje anställd klara av att använda programmen och systemen själv.”

”Om det tidigare fanns ett behov att reda ut en sak, var man tvungen att gå och tala med sin arbetskamrat. Numera sitter vi dagarna långa vid arbetsbordet och umgås endast med datorn.”

”Adb går fram med stormsteg”

Helsingfors stads personaltidning Helsingin Henki, som har utkommit sedan år 1989, har aktivt följt utvecklingen av stadens datateknik såsom följande citat från rubriker och artiklar vittnar om.

”Med mikrodatorn kan du sköta bankärenden på arbetsplatsen”
3/1990

”Fax hjälper och försnabbar… dokument på över tio sidor måste dock skickas i ett kuvert.”
2/1991

”Staden skaffar ett eget e-postprogram. Terminalerna kombineras till varandra på eventuellt fler än 5 000 arbetsstationer, så förutsättningarna för att komma i gång med elektronisk kommunikation är goda.”
4/1991

”Det hade varit möjligt att skicka textunderlaget till den här artikeln till redaktörerna på Helsingin Henki per e-post och redaktionen hade kunnat göra texten färdig för publicering med sitt eget textbehandlingsprogram. Den här gången skickades den ännu på en diskett, eftersom den programvara som mikrodatorerna kräver ännu inte hade installerats på redaktionen.”
4/1991

”Intressekontoret övergår till laser. Dess verifikat arkiveras på optiska diskar, tidigare hanterades verifikaten manuellt.”
9/1993

”Adb går fram med stormsteg”6/1993

”Staden tar aktivt del av den snabba utvecklingen inom datatekniken. Centraldatorerna byts allt oftare ut till nätverk, mikrodatorer och servrar. Öppenheten ökar och system som tagits fram av flera olika tillverkare kan utnyttjas. Adb effektiviserar servicen och höjer produktiviteten.
Stadens adb-chef Tuomo Karakorpi i nr 6/1993

Staden har fler än 5 000 mikrodatorer, knappa 2 000 terminaler. 1 500–2 000 personer använder e-post.”
6/1993

”Aktuell information om Helsingfors finns nu på det internationella datanätet internet.”
2/1995

”Överläkare Juha Rytsölä undrar varför e-posten inte har uppnått större popularitet på hälsovårdsverket.”
3/1995

”Jag tycker att uppståndelsen kring internet är onödig. Jag tror att det inom ett par år kommer att vara ett vardagligt arbetsredskap för oss alla. Den ofta prisade elektroniska motorvägen blir allas egendom, oberoende av ålder, kön eller utbildning.”
Stadskansliets av-sekreterare Leila Oravisto, 3/1996

”Staden skaffade under förra året 2 800 mikrodatorer och i stadens Helnet-nätverk fanns 7 500 mikrodatorer.”
3/1996

Socialverkets klientfamiljer inom hem- och handikappservicen in på datanätet.”
1/1997

”23 portföljdatorer till eleverna vid Alppilan yläaste”
2/1997

”Helsingfors stad får en ny datateknikstrategi. Målet är att e-posten år 2000 används av alla anställda inom informationsarbete.”
5/1997

”Kulturcentralen har anställt stadens första informatör vars befattningsbeskrivning har att göra med elektronisk informering.”
7/1998

”Stadens webbutik öppnar, HST:s biljetter via nätet.”
1/1999

”Ungefär hälften av stadens enheter har intranet.”
2/1999

”Staden övergår till elektronisk behandling av räkningar”
1/2000

”Stadsbornas diskussionsforum öppnade på nätet.”
2/2001

Staden har fler än 14 000 e-postanvändare och 20 300 arbetsstationer.”
1/2002

- Tapio Tolmunen