Det hände också förr i Helsingfors

Helsingfors har också förr varit en livlig evenemangsstad. Det har arrangerats konserter och dansbaler, och även universitetets evenemang har varit betydelsefulla och framträdande i gatubilden. imageInom ständersocieteten arrangerades soaréer och maskerader.

”Kejsar- och kungabesöken var synliga och färggranna händelser med parader och fester. Också avtäckningar av statyer, till exempel avteckningen av Runebergs och Havis Amandas statyer samt Alexander II staty på Senatstorget samlade mycket folk till platsen. Efter år 1863 var också lantdagen med dess öppning och dansbal en betydelsefull händelse”, berättar forskaren Marja Pehkonen vid Helsingfors stadsmuseum.

De tidigaste evenemangen var emellertid marknaderna. Handeln förde människorna samman till torgen. Marknaden var det ställe där man inskaffade mat och andra förnödenheter.

”Det fanns cirkulerande teatersällskap i Europa, möjligen har någon byfåne slagit volter på torget också här”, berättar Pehkonen.

Årscykeln imagefick sin rytm av helgondagarna och till dem anknutna seder och evenemang.

”Helsingfors har alltid varit en lutheransk stad, men i hela det område som tillhörde Sverige firades helgondagar enligt en helgonkalender. Helgonkalendern var en slags årskalender för läsokunniga människor, och i enlighet med den gav man rytm åt sysslor som man utförde under årets gång.”

En särskild och säregen händelse i Helsingfors var islossningen under vårarna. Staden var isolerad då havet var tillfruset, det var därför som islossningen och den första anländande båten på våren var en betydelsefull händelse som man samlades i hamnen för att beskåda. Man var också spänd på vad den anländande båten hade som last. Helsingforsborgarna hade egna fartyg och fartygsandelar, och med dem fraktades imagevaror för försäljning i staden samt utfördes exportgods från Finland runt om i världen.

Också på bron i Gammelstaden har man traditionellt samlats för att följa med då istäcket bryter loss i Helsingeforsen.

Straffen var ett folknöje

Också offentliga avrättningar och prygelstraff var i tiden folknöjen som man kom för att titta på. På stadens torg verkställdes offentliga skamstraff till exempel för häststölder, otukt och huliganism. Det fanns avrättningsplatser bland annat i Gammelstaden, vid Broberget och i Tölö i trakten av nuvarande Linnankoskigatan och Tölögatan.

”På 17000-talet satt den till skamstraff dömda gränsle över en ’häst’ som var en på pålar placerad kantig planka. Skampålen var senare belägen i hörnet av nuvarande Kaserngatan och Esplanaden, varifrån den på 1830-talet flyttades till Trekanten vid Georgsgatan”, berättar Pehkonen.

Den som fått skamstraff kunde förtjäna rentav stora summor på sin skam. ”En kvinna som levt ett så att säga färgstarkt leverne, det vill säga som hade blivit dömd för sedlighetsbrott till skamstraff, hade i tre dagars tid stått vid skampålen på ”Rackarnäset”, d.v.s. i hörnet av nuvarande Fredriksgatan och Järnvägsgatan, och ställt framför sig ett kärl som den tusenhövdade åskådarskaran fick slänga sina slantar i – jag skulle jämföra detta med hur människor nuförtiden avslöjar sitt liv i damtidningar och Reality-TV.”

En internationell stad

Militären har från första början varit synligt närvarande i Helsingfors och fört med sig influens utifrån. Till Sveaborg kom det i slutet av 1700-talet ett stort antal officerare från Sverige som var spelkunniga och som till och med grundade en egen orkester. Fästningens kulturliv var också i övrigt livligt, till exempel vid teaterföreställningarna framförde man franska skådespel.

”Helsingfors har aldrig varit en inåtvänd avkrok, människorna hade goda internationella kontakter”, berättar Pehkonen. ”Också till havsbadet i Ulrikasborg kom det tyska musiker, av vilka en del stannade kvar. Teatersällskap som reste mellan Stockholm och Sankt Petersburg gjorde uppehåll i Helsingfors för att ge föreställningar.” I staden fanns också ryska kosacker som övade sina trick, och småpojkarna samlade sig för att titta på, bland annat på platsen för nuvarande Kampens centrum, där Åbo kaserns övningsfält var beläget. Övningar hölls också i Tölö på kosackkasernens område mellan Stengårdsgatan och Dunckergatan, i Malm och i Sandhamn.

Ideologierna var synliga i staden

Tidsperioden mellan 1880-talet och första världskriget var en gyllene tid för arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och brandkårsidén. Fårholmen och Stenudden blev rekreationsområden för arbetarbefolkningen. Hagasunds park var i början av 1900-talet en mycket populär festplats för arbetarna. Man arrangerade evenemang och fester genom vilka man förutom att man hade roligt tillsammans också samlade in pengar för sin verksamhet.

”I en fackföreningstillställnings program kunde det ingå en tävling för småpojkar i att äta bulle eller ett fyrverkeri”, berättar Pehkonen.

Efter medlet av 1960-talet var det åter studentrörelsen som var stark. Man ordnade demonstrationsmarscher längs gatorna. Förstamajtågen och fredsmarscherna samlade både deltagare och åskådare längs gatorna. Politiska sammanslutningar och ensaksrörelser arrangerade många evenemang.

Staden lever och förändras

Helsingfors tyngdpunkt och människornas sätt att använda sig av staden har förändrats med tidernas gång.

”De traditionella händelseplatserna Salutorget, Senatstorget och Järnvägstorget har kommit lite på sidan om då stadsplaneringen har dirigerat människorna till Kampen”, konstaterar Marja Pehkonen. ”Ett byråkratiskt upplivande lyckas inte nödvändigtvis, platsen måste också vara intressant och skrovlig för att den skall dra folk till sig.”

Till Salutorget och Senatstorget kommer man likväl med de finländska flaggorna vajande när Finland vunnit Eurovisionens sångtävling eller världsmästerskapet i ishockey. Och på nyårsnatten räknar man stunden för årets växling naturligtvis på Senatstorget, från klockan i Domkyrkans torn.


- Anne Hämäläinen